Polaritet och fas align av trummor
Varför är det så svårt att få till det där trumsoundet?
Alla som någonsin har mixat trummor, vare sig man spelat in dom själv eller fått filer skickade till sig att mixa har varit där.. Det går inte att få till något som ens liknar något vettigt. Det första som spelar roll är enligt oss förstås i rangordning:
1. Trummis. Hur trummorna spelas är helt avgörande för inspelningen.
2. Trummorna. Hur trummorna låter. Låter inte inspelningskällan/instrumentet bra så låter inte inspelningen bra.
3. Rummet. Rummet har naturligtvis en otroligt stor betydelse, i ett mindre rum utan någon form av ljudbehandling är nästan omöjligt att få till en bra inspelning . Men vi skriver nästan för är de första två på plats så är det enligt oss möjligt om än riktigt riktigt svårt.
4. Mickningen. Hur man väljer att micka upp trummorna har naturligtvis betydelse för hur inspelningen låter.
5. Mickar. Vilka mickar man spelar in med har förstås betydelse men minst betydelse i denna lista.
Polaritet och fas align
Vi förutsätter att vi nu har en inspelning där dom första 5 punkterna är hyfsat ok. Då är det dags att börja mixa trummorna. Det första vi rekommenderar att börja med är att grovt ställa volymer. Panorering kan vi vänta lite med än så länge.
Nu kan vi som steg två börja titta på ev. polaritets problem, men innan man gör det rekommenderar vi att man ställer stereomixen i mono.
I Logic Pro x kan man använda gain pluggen för detta. Oftast finns det någon plugg oavsett Daw som har den funktionen. Ibland finns det direkt som ett alternativ på stereokanalen.
Att man väljer att tillfälligt ställa stereomixen i mono är för att det helt enkelt är lättare att höra ev. polaritetsproblem i mono. Innan man lyssnar av ev. polaritesproblem är det nästan ingen ide att börja med själva mixandet. Detta är något jag önskar att man fått veta för många år sedan när man slet sitt hår över trummor som inte låter som man vill..
Vad är då polaritets problem och hur hör man det? Ljudvågor består som bekant av toppar och dalar. Spelar man in en källa med flera mickar så kommer dels ljudvågorna att skilja i tid från källan till respektive mikrofon. Men man kan också råka ut för att topparna och dalarna i 2 ljudvågor “släcker ut varandra” Ett bra exempel är virvel. Mickar man virveln från ovansidan och undersidan så kommer ljudet från ovansidan att pressas nedåt medans ljudet från undersidan pressas utåt. Detta brukar resultera i att en del av ljudvågen är polaritesvänd mot den andra. Har man en top i ljudvågen på den ena micken och en dal på den andra så resulterar det i en svagare signal då toppen på ljudvågen släcker ut dalen och tvärtom. Är det två helt identiska signaler som i t.ex. en perfekt sinusvåg så kommer dom att släcka ut varandra helt och hållet. Nu blir aldrig signalerna helt identiska men är signalen delvis polaritetsvänd mot den andra så hörs det genom att man tappar bas och “punch” Många brukar redan i inspelningsskedet vända polariteten ex. micken som spelar in undersidan av virveln eftersom att det är mer regel än undantag att de två signalerna är polaritetsvända mot varandra. Att det märks mest i basfrekvenserna är för att låga frekvenser har en längre våglängd och därför är det större risk att dom släcker ut varandra än högre frekvenser med kortare våglängd.
I detta exempel ser vi en källa med 2 mickar. den ena signalen är polaritets vänd mot den andra. Micken som är placerad i hålet i baskaggen har omvänd polaritet mot subkick micken.
Vi brukar ofta testa detta genom att sololyssna båda signalerna samtidigt i mono prova att vända polariteten på den ena signalen. Resulterar det i dels en högre volym totalt och att det helt plötsligt blir påtagligt mer bas och tryck så är troligtvis den ena signalen vänd mot den andra.
Man kan göra detta på 2 sätt; antingen odestruktivt med en plugg som vänder polariteten i exemplet är det gain pluggen i logic.
Man kan också fysiskt vända polariteten på audiospåret via track editorn i Logic. Skall man göra destruktiva ändringar så tänkt på att spara hela tiden så att du kan gå tillbaka om något går fel!.
En bra approach är att kolla polariteten på alla delar av kitet där man närmickar med flera mickar mot varandra först. exempelvis 2 mickar som spelar in baskaggen, 2 mickar som spelar in virveln o.s.v.. När man fått dessa delar att stämma så kan man gå vidare. När man sedan kollar resten av kitet så är en bra regel att utgå från Overhead mickarna. Sololyssna de båda OH-kanalerna i mono dra sedan upp volymen på respektive del av kitet, ex. pukor 1 och en, testa att vända polariteten på pukan tillsammans med overhead, vad händer med ljudet tillsammans? Blir det mer tryck och botten i den totala ljudbilden så kan det vara bättre att vända polariteten på pukan. Gör på samma sätt med resterande pukor ev. high hat mick o.s.v.
Align
När man fått själva polariteten att låta bättre mot varandra så kan man börja titta på tidsskillnaden mellan signalerna. Här finns det en massa tillvägagångssätt, inget är rätt eller fel. Närmickarna får signalen snabbast, sedan kommer overhead och sist rumsmicken. Varför Align? det är av liknande orsak som polariteten. När signalerna spelar samtidigt men med respektiva tidsskillnader till samma instrument så påverkas ljudet beroende på hur vågorna förhåller sig till varandra så även om två signaler ligger rätt i polaritet så kan det vara så att en topp hamnar mellan en topp på motsvarande signal. Får man topparna att närma sig varandra både när det gäller toppar och dalar så får man också mer tryck då två toppar förstärker signalen om de sker samtidigt. Om man utgår ifrån Overhead så kan man testa att fördröja signalen till respektive närmick. Detta kan man också göra odestruktivt via en plugg som ex. sampledelay i logic. Utgå från Overhead, har man en A-B mickning så är det väldigt svårt att få distansen mellan dom båda overhead kanalerna att bli exakt, trots att man mäter distansen från exempelvis virveln till respektive Overhead mick, men oftast blir det nära nog. Börja med att se till att OH-kanalerna är hyfsat aligande mot varandra. Det är som vanligt här.. ju bättre mickning och hur noga med mätningen man var i inspelningskedet ju bättre i fas är allting. Starta med OH och ta sedan närmick efter närmick och fördröj till att hamna samtidigt som OH.
Här ser man tidsskillnaden mellan Overhead och baskagge. Ett sätt att mäta hur många samples det rör sig om så kan man mäta detta genom att sätta en loop där baskaggeslaget startar på närmicken till när det syns i Overhead. i det här fallet är det c.a. 3 samples.
I sample delay pluggen kan man sedan fördröja signalen på baskagge micken med 3 samples för att hamna samtidigt som OH.
Här skall vi samtidigt varna för att när man alignar närmickar mot overhead ända ner på samples nivå så riskerar man också att ta bort en del av rummsklangen när distansen mellan de olika mickarna försvinner. Det man vinner är mer tryck och bas men på bekostnad av rumsklang. Man kan också lite mer ovetenskapligt bara testa att fördröja med olika samples och lyssna hur det låter. Kanske kan man utan att ta bort all distans få ex. virvel att låta bättre tillsammans med OH genom att bara flytta 1 sample o.s.v. allt handlar om hur ljudspåren låter ihop., hur ljudvågorna alignar mot varandra. Det är t.e.x. mer önskvärt att behålla så mycket distans som möjligt om man spelar in i ett stort rum med bra klang. då är det bättre att bara testa att flytta olika signaler, närmickar mot varandra och närmickar mot OH tills det låter bra utan att tappa klang.
Mickar man rum så är det däremot inte att rekommendera att aligna rummet mot overhead. Tar man bort rumsdistansen så förlorar man syftet med att micka rummet. då är det bättre att testa att dels vända polariteten på rummet och lyssna hur det låter men i bland kan det också vara ett bra sätt att öka en distans som inte finns i ett mindre rum genom att fördröja signalen ytterligare. Testa dig fram här med ex. sample delay.
Det finns numera pluggar som gör detta jobbet åt dig som t.e.x. Auto-align av Soundradix, men dels är det en ganska dyr plugg och sedan upplever vi att det faktiskt blir bättre när man gör det själv, samtidigt som man får en förståelse för hur multimickning fungerar och vad man skall tänka på i inspelningskedet o.s.v.
Hela den här processen kan man också göra fysiskt genom att fysiskt flytta spåren till att närma sig varandra med funktionen nudge i Logic.
Välj att Nudge value skall vara på samples nivå och sedan kan man flytta spåren sample för sample genom att hålla in ALT och högerpil på tangentbordet.
Fördelen med detta tillvägagångssätt är att man hela tiden ser hur polariteten ligger mot varandra tydligt och det är lätt att aligna 2 spår. Sätt bara playahead markeringen där första slaget på ex. baskaggen syns i OH och flytta sedan baskagge spåret med nudge tills att det linjerar med OH. Nackdelen med detta sätt är förstås att det är destruktivt så här är det viktigare än någonsin att spara innan man börjar med detta!
Hur låter då skillnaden mellan ett trumspår som har en bättre polaritet mellan dom olika signalerna och fas alignat och ett som är utan denna process? Här är 2 spår som är helt råa. D.v.s inget processande är gjort med spåren mer än att balansera volymerna.
Man kan tydligast höra det i hur baskaggen och virveln får både mer bas och tryck. Nu är de här trummorna bra inspelade så de låter ok redan från början (dom är ju inspelade i Awesound;-)). Det är en avsevärt större skillnad med en sämre inspelning mellan alignat faskollat och när det inte är det. Man kan också förstå att innan man gjort detta så har man en längre process med mixandet så även om detta också tar lite tid så tjänar man ändå in den tiden i själva mixningsskedet eftersom att man har ett bättre utgångsläge än innan.